Ög 181 Ledberg

Det är inte klarlagt var runstene från början har haft sin placering. Den äldsta avbildnignen av stenen är från 1600-talet och av Johan Hadorph. Då var stenen fortfarande inmurad i sakristieväggen. Den hade den fyrfotadet djuret utåt. När man 1847 rev kyrkan som var från 1100-talet passade man på att ta ut runstenen och placera den i kyrkogårdsmuren istället. Detta kan idag tyckas mycket märkligt, och det var först efter att Bror Emil Hildebrand från riksantikvariate,t efter en lång och segdragen kamp mot förslamlingen som stenen restes.

 

Det var även när man tog ut stenen från kyrkoväggen som man upptäckte att den var ristad på tre sidor. Det har över tid funnits lite olika tankar om vad som har runorna har haft för budskap. Ser man tillbaka till runfoskaren Erik Brate som nämns många gånger när det gäller de Östgötska runstenarna, så hade han en tanke om att det handlarade om en Östgötsk kämpe som slogs med och för den norska kungen Olav Haraldsson, i slaget vid Sticklestad den 29 Juli 1030.

Nu har det visat sig att detta var en något fantasifull tolkning och idag är man övertygad om att det handlar om en magisk formel från 1000-talet.

 

Denna senaste tolkning blev aktuell när man i Görlevs kyrka, Danmark hittade en runsten med exakt samma formel inristad. Den Danska stenen var minst 100-200 år äldre än Ledbergsstenen. Görlevsstenen

 

Källa: Riksantikvarieämbetet.

ÖG 181 - Ledberg

 

På en av runstenarna kan man se att den gamla tolkningen av ristningen och den nya skiljer sig åt.

 

Nu kan man tycka att det inte är mycket att hänga upp sig på, men framförallt blir det en viss betydelse när man ser på det vapen som figuren bär, är det en stridsklubba eller ett spjut?

 

I Lars Magnars Enoksons bok Vikingarnas stidskonst har han använt den gamla bilden och därifrån dragit en del slutsatser (återkommer om det).

 

"På en rikt illustrerad runsten i Östergötland som kallas Ledbergastenen finner vi bland annat en fullt rustad krigare porträtterad på stenens hårda yta. Det finns flera härleda mansfigurer på Ledbergastenen, men vi skall koncentrera oss på den mest detaljerade av dessa. Denna mansfigur är beväpnad med svärd, sköld och hjälm.

Hjälmens koniska form är tydligt urskiljbar eftersom den har en spetsig avsmalnande topp. Ett nässkydd är också skönjbart. Hjälmens nedersta del är förstärkt av en tjock järnremsa, vilket även fram- och baksida av huvan samt nässkyddet tycks vara.

I högra handen håller mannen en sköld som är rund till formen. Rundskölden täcker honom från midjan till överkropp. Vänstra handen håller om svärdshantaget, och mannen tycks vara redo att dra sitt svärd. En rund svärdsknapp är tydligt avbildad, och svärdet vilar i en svärdsbalja som hänger under midjehöjd.

Av mannens klädedräkt ser man tydligt hand rock eller kjortel som nr honom nedom knäna och tycks vara veckad. Byxorna eller hasorna är smala och åtsittande. Skorna går knappt högre än till ankeln. Lägg även märke till att mannan har en lång mustasch och välansat skägg.

Till de svårbestämbar detaljerna kan den pinne eller stav räknas som mannan håller i samma hand som skölden. Möjligtvis hade det kunnat vara en from av stridsklubba eller en sorts yxa, om den inte haft ett utseende som saknar motsvarighet bland de arkeologiska fynden. Ledbergsstenen ger en god bild av vilka saker som en vikingatida nordisk stenkonstnär fann väsentligt att ta med när han skulle återge en krigare".

 

Källa: Lars Magnar Enokson - Vikingarnas stridskonst, sidan 271- 273.

 

 

Men det är även den del skillnader på runorna när man jämför den gamla och nya bilden.

 

Nu överlåter jag till de mer kunniga personerna på Riksantikvarieämbetet att göra en korrekt bedömning utifrån rådande teknik.